HANNABEACH

I lördags den 21/5 var jag på tävling med mina tjejer. Jag var tränare och hade hand om två grupper som tävlade. Det var en tävling på förmiddagen för vissa nivåer och en tävling på eftermiddagen för resterande nivå. 

När jag satt på ledarmötet på eftermiddagen, lagom trött och tråkig humor säger jag "är det bara 3st som tävlar i pokalenserien, skriv upp mig å!"

De andra tränarna blev väldigt positiv och fick en lyrisk blick så sa jag "jag skojade..."

Jag hann bara gå ifrån ledarmötet så möts jag av alla mina gymnaster som ska tävla som hoppar och skriker att hag ska tävla. "Lugn i bussen! Jag ska inte tävla idag, det var ett skämt"

När jag möter Annelie som har hand om alla dräkter som säljs under tävlingen säger hon"jag sponsrar dig med en dräkt om du ställer upp och tävlar" 

Jag vill jag vill jag vill!! Men jag har inte tränat gymnastik på den här nivån sen innan november.. Då kommer Claudia och säger "spontanitet är kul, inga förväntningar, ha bara kul!"

Allright... Tävlingen börjar om 45 min och jag har inte värmt upp.. Skit i det! Jag gick direkt till redskapen och började klura ut vad jag skulle göra. Jag hade inte ens en hel serie på något redskap!

Jag började på bom.

Jag hittade på en serie medan jag väntade på att det skulle bli min tur och det gick ganska bra! Jag kom iaf ihåg den när jag stod där uppe, haha. Mina tävlingsnerver brukar svika mig i allt, jag ramlar, skakar, grinar, skriker och allt är skit.. Men på tävlingen gjorde jag allt det inombords! Såhär i efterhand så känns det som att jag tacklat mig själv och vunnit💕 

Jag har en slags hat-kärlek till bommen men på tävlingen kom vi bra överens!

-hade jag tränat löpträning innan så kanske jag hade fixat det, haha jag gjorde allt men min puls har aldrig varit så hög! Jag måste börja springa!

Den här sista övningen är en rondat, stämm splitthopp ner till magen. Den har jag aldrig vågat gjort utan mjukmatta men på tävlingen glömde jag bort att det var läskigt 😅 

 Hopp 

-Jag tänker ta grenseger i hopp!bder var min enda tanke när jag sprang mot satsbrödan

Andra hoppet.

På förträningen innan barren såg jag ut såhär.

Alla redskap klara och mina benhinnorna, vader, händer och armar brinner! Men de var det fan värt!

Ja.. Ni kan ju tänka er hur jag studsade och dansade hela vägen hem, tills jag däckade och sov som ett litet barn haha.